Jyty - 15.9.2010 JYTY-LEHTI 8-9/2010 s. 36-37
”Det är klart att vi står inför svåra valsituationer, det är fråga om hur man delar på knapphet.”
erkänner sig vara RADI
Finlands första kvinnliga biskop
Samtidigt som man i statskyrkan fortfarande tvistar om kvinnoprästsfrågan blev Irja Askola i Helsingfors den första kvinnliga biskopen.
KYRKAN. Det känns inspirerande och bra. Av uppskattningen att döma är detta en stor gemensam sak, småler Irja Askola som blev biskop i början av september. Valet av Askola kan vara en seger också i kvinnofrågan. – Somliga upplever kanske läget på det sättet, men åtminstone är mitt val en seger för jämställdheten. Valet byggde säkert också på min verksamhet och de principer jag har framfört. Men knappast var det i huvudstadsregionen en nackdel att jag är kvinna. Askola påminner om att kyrkomötet redan för 20 år sedan beslöt att också en kvinna kan fungera som biskop. – Nu var det dags att verkställa det beslutet. – Biskoparna kunde ge prästerna rätt att öppet välsigna homopar om prästen själv vill det. Ingen skulle ändå tvingas till det inom tjänsteutövningen. Askola anser att kyrkan på alla sätt borde se till att lagarna är likadana för alla grupper. Askolas företrädare Eero Huovinen konstaterade när debatten om vigning av homopar gick som hetast att kyrkan kunde avstå från alla vigslar. – Jag tycker det skulle vara sorgligt. Jag hoppas att kyrkan åtminstone skulle fortsätta viga heteropar. Det är ett sätt att stöda kärleksförhållandet och dess beständighet. Det betyder mycket för människorna.
Också kvinnoprästmotståndarna har rätt att framföra sina åsikter
Irja Askola verkar ha överseende med kvinnoprästmotståndarna. – I Finland och i kyrkan är det naturligtvis bra att man har rätt att framföra sina åsikter. Jag vet att valet av mig för somliga är en stor besvikelse såväl gällande mina åsikter som mitt kön. Askola hoppas att man i kyrkan åtminstone skulle lära sig att respektera varandra. – Under mina internationella år hade jag mycket att göra med människor med mycket avvikande åsikter runt förhandlingsbordet. Vi behöver en etik för oenighet, en uppfattning om hur man på ett etiskt sätt kan vara oense. Inte en enda manlig präst har hittills vägrat tjänstgöra vid altaret med Askola. Ger du sparken om någon vägrar jobba med en kvinnlig biskop? – En biskop kan inte ensam sparka någon. Lyckligtvis fattade biskopsmötet redan före valet av mig till biskop ett enhälligt beslut om en präst i församlingen inte med hänvisning till kön kan vägra samarbeta vid altaret med en arbetskollega.
Lätt få radikal stämpel Aamulehti beskrev före biskopsvalet Askola som å ena sidan en frisk vårvind, å andra sidan en skrämmande radikal. Är du radikal? – Med vissa åsikter får man tydligen lätt stämpeln som radikal i Finland, skrattar Askola. – För vissa var det radikalt att man stöder de homosexuellas och lesbiska personers rättigheter och önskar dem välsignelse. Irja Askola välsignade redan för ett par år sedan ett samkönat par utan att be om ett officiellt tillstånd till det. Askola har i sina diktsamlingar också behandlat feministteologin. – Om man blir radikal av detta så då är jag väl det. Men å andra sidan anser jag att det redan är radikalt att följa Jesus. Kyrkan borde välsigna homopar
Askola kringgår frågan om homopar borde vigas i kyrkan. – Nå, i Finland finns det ju ingen könsneutral äktenskapslag. Men jag anser att homo- och lesbopar som har registrerat sin relation borde få välsignelse i kyrkan. Så har ju redan skett i viss mån, fastän det inte är officiellt eller tillåtet. Askola hoppas att man kunde nå en positiv lösning för de flesta parter i denna fråga.
Man ”måste” inte längre höra till kyrkan
Medlemsmängden i den kyrka som Askola representerar har minskat från år till år. Vad beror detta på? – En delförklaring är säkert den naturliga, kulturella utvecklingen. Tidigare upplevde människor ett visst socialt tvång att höra till kyrkan. För att vara en bra lärare eller polis så var man tvungen att höra till kyrkan. Enligt Askola rör sig människor nuförtiden smidigare än tidigare i sina livsval. – Människor vill höra till ett samfund där de
JYTY 8-9 2010
Jag hoppas att kyrkan åtminstone skulle fortsätta viga heteropar. Det är ett sätt att stöda kärleksförhållandet och dess beständighet.
behövs och där de finner sådant som de har letat efter. Kyrkan borde uttrycka ett större behov av sina medlemmar så att de skulle känna att de behövs där. Borde kyrkan bedriva en bättre marknadsföring? – I viss mån kör vi ju kampanjer. Kommunikationen är i dagens samhälle en så central funktion att om kyrkan stannar kvar på medeltiden så hittar ingen fram till kyrkan. Tror människor inte längre på Gud när de skriver ut sig ur kyrkan? – Ganska många av dem som träder ut ur kyrkan säger sig tro på en gud på sitt eget sätt. Institutionen och den individualistiska tron kör i alla fall lite på olika spår.
De ekonomiska problemen tvingar fram svåra val
I Jyty finns det många anställda i församlingarna och de är oroade över ekonomin och över eventuella personalnedskärningar i församlingarna. Har det anledning att vara oroade? – Det är klart att vi står inför svåra valsituationer, det är fråga om hur man delar på knapphet. Enligt Askola måste man i framtiden besluta vad som ska bevaras och vad som inte längre görs när skatteinkomsterna minskar. Församlingarnas byggnader kräver investeringar. När många går i pension så måste man dryfta om man ska anställa någon i stället. – Jag har inte satt mig in i dessa frågor i detalj, men säkert blir det svåra val.
En entusiastisk biskop Askola tror att helsingforsarna i henne får en biskop som är entusiastisk över jobbet och en biskop som lyfter fram diakoni och mänskliga rättigheter. – Jag är intresserad av samverkan med olika slags människor. Också de ekumeniska och internationella ärendena som blivit så bekanta under min yrkeskarriär kommer säkert också att synas i mitt arbete. De försvinner ingenstans här under resans lopp. Askola är road över att hon jämförs med den nya ärkebiskopen Kari Mäkinen. – När radion tog mig och ärkebiskopen ut på en metfisketur så konstaterade redaktören efter en kort intervju att vi vad åsikterna beträffar kunde vara syskon.
TEXT UP / MIKA PELTONEN BILD MATTI MATIKAINEN